Ett antal förskollärare har intervjuats om sin syn på barn som har svårt att leka med andra barn. Pedagogerna har en samstämmig bild av att dessa barn oftast reagerar med att antingen dra sig tillbaka eller med att bli utagerande vid kamratkontakt. För att stötta dessa barn är det vanligaste arbetssättet för pedagogerna att gå in i leken. De intervjuade uttrycker speciellt oro för att de inåtvända barnen blir bortglömda samt att de utagerande barnen skall få stämpeln "de som alltid förstör"..

Syftet med arbete är att undersöka vilka attityder pedagoger och barn har till barns lek och rörelse. Med hjälp av enkätundersökningarna och observationerna kom vi fram till att barn generellt tycker om att leka och röra på sig. Litteraturens syn på pojkar och flickors lek stämde dock inte alltid överens med vad vi såg på vår verksamhets förlagda utbildning (VFU). Vi vill även se hur barn vill ha det när de leker. Om de vill leka ensam eller flera tillsammans, bestämma själva vad de ska leka eller om de vill att någon ska bestämma vad de ska leka mm.

Arbetet redovisar en undersökning vars syfte var att förstå hur barn upplever lek, samt hur de upplever leken som lärande i skolan, i skolans lägre årskurser. Metoden är en kvalitativ forskningsintervju med fenomenologisk inriktning som bygger på enskilda samtal samt gruppintervjuer med nio barn. Resultatet visar på att samtliga barn upplever lek som lustfyllt och roligt. Barnen upplever lek främst som olika sorters lekar och kamrater är viktiga, dels för att barnen upplever det roligare att leka tillsammans med någon, men även för att de lär sig att umgås och vara sociala. Leken i skolan upplever de sker på rasterna och när det är fritt.

Tidigare forskning har visat att för barn som inte accepteras ökar risken för social isolering och utanförskap. Syftet med undersökningen har varit att försöka ta reda på hur barnen som ofta leker ensam på förskolan upplever sin situation, om de verkligen har valt att leka ensam och i så fall vad beror det på att barnen väljer att leka ensam? Min frågeställning är: Finns det tillfällen när barnen själva väljer att leka ensam och om det gör det vad beror det då på? Vad kan det beror på om ett barn ofta blir utesluten från leken? Undersökningen är gjord utifrån en etnografiskansats där jag bedrivit en kvalitativ undersökning. Metoder jag har använt är intervjuer och observationer. Jag har försökt att se på händelserna från barns perspektiv.

Syftet med den här erfarenhetsbaserade essän är att utforska vad min uppgift som förskolepedagogär i mötet med barn som har svårt att leka med andra. Vad innebär det att vara en godpedagog i mötet med barn som har svårt att leka med både vuxna och barn? Frågeställningenväcktes i mig då jag på min nya avdelning uppmärksammade två barn som hade den svårigheten.Essän börjar med mina samspelande observationer av barn som har svårt att leka medandra. Därifrån börjar jag enligt principen praktiken först och teorin sedan söka teorier somkan ge mig stöd i hur jag bör agera. Jag utforskar teorier om lekens betydelse från tre olikateoribildningar: det utvecklingspsykologiska (Winnicott), psykoanalytiska (Erikson) ochgränsöverskridande (Vygotskij).

Denna studie handlar om barn som inte leker i förskolan. Vårt syfte med denna undersökning är att verksamma förskollärare ska få större förståelse samt ökad kunskap varför kan det vara så att vissa barn inte tycks leka?Studien innehåller två frågeställningar som känns relevanta när det kommer till barn som inte leker. De två frågeställningarna är: hur kommer det sig att vissa barn inte upplevs leka samt hur gör förskollärarna för att stötta och utveckla dessa barn då leken tycks vara viktig för barns lärande.För att få svar på dessa frågor så har det gjorts fem kvalitativa intervjuer med verksamma förskollärare, studien har även innehållit samtal med flera barn i de olika barngrupperna.Studien visar att de flesta av de tillfrågade förskollärarna hade erfarenheter av barn som inte lekte och att det var upp till själva förskollärarna att hjälpa dessa barn som hade svårt med leken.Resultatet pekar på på att tryggheten är en viktig faktor för att barn ska kunna leka. Även förskollärarnas engagemang och intresse är av stor betydelse för att barnen ska kunna komma in i leken..

Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka, analysera och beskriva hur barn upplever sin delaktighet och sitt inflytande på förskolan. Då begreppen har blivit allt mer betydelsefulla i förskolan och dess läroplan har vi valt att gå djupare in på hur barnen i verksamheterna upplever detta. Det finns en del studier på hur vuxna arbetar kring barns delaktighet och inflytande men inte lika många som handlar om barnens perspektiv. Därför har vi i vår studie valt att enbart utgå ifrån barnens upplevelser och tankar kring delaktighet och inflytande. De frågeställningar vi har använt oss av har varit: Hur upplever barn sin delaktighet och sitt inflytande? Och vad vill barn ha inflytande över och vara delaktiga i? För att få svar på dessa frågor har vi använt oss utav kvalitativa intervjuer med barn på tre olika förskolor. Resultatet visar att det är i leken som barn känner sig ha mest inflytande, där upplever de flesta att de på egen hand får bestämma saker som vem de vill leka med och vad de vill leka med, men många av barnen hade gärna velat få bestämma när de skall få leka.

Detta arbete handlar om leksvaga barn i leken. Arbetet berör lekens betydelse för utveckling, barn som inte får, kan och/eller inte vill vara med och leka samt hur man som pedagog arbetar för att integrera leksvaga barn i leken. Att leka är bra för ett barns utveckling, det är med hjälp av leken som ett barn i stor utsträckning formas. Undersökningen är gjord i två mindre städer i Skåne. På skolorna har leksvaga barn 7-8 år gamla blivit observerade i den fria leken på fritidshemmet.

Syftet med studien var att ta reda på vilka strategier barn i åldrarna fyra till sex år anser sig använda för att ta kontakt med andra barn för att leka.För att belysa syftet har en kvalitativ studie med intervju som metod genomförts. Barnen intervjuades parvis på de förskolor där barnen vistades. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan kunna analyseras genom meningskoncentrering.Huvudresultaten som framgår i studien är att barnen har visat sig vara sociala och kontaktsökande. Barnen anser att kamratskap är viktigt och att det skulle vara tråkigt utan kompisar. Deltagarna i studien har även många uppfattningar om vad som krävs för att få deltaga i lek.

Arbetet behandlar sex förskolepedagogers tankar om lek, varför vissa barn har svårt att komma med i den gemensamma leken och vilka förutsättningar som bidrar till dessa barns deltagande i leken. Arbetet bygger på sex kvalitativt genomförda intervjuer av förskolepedagoger, på 3-5årsavdelningar, på två skånska förskolor. Syftet med detta examensarbete är att ge utökad kunskap om hur man kan få med leksvaga barn i den gemensamma leken i verksamheten på en förskola. De frågor som arbetet bygger på är: Hur definierar pedagogerna lek? Hur kan man som pedagog upptäcka barn som hamnat utanför den gemensamma leken? Vilka orsaker kan ligga bakom att ett barn inte kommer med i den gemensamma leken? Hur kan man som pedagog arbeta för att alla barn kommer med i den gemensamma leken? Hur påverkar förskolans resurser ett leksvagt barn? Resultatet visar att: trygghet är en förutsättning för att barn ska kunna leka, det är väsentligt att barn får gott om tid på sig att leka i den dagliga verksamheten, mindre barngrupper verkar ha positiv inverkan på barns lek och att pedagoger kan hjälpa leksvaga barn genom att själva delta i leken tillsammans med barnen. Nyckelord: Leksvaga barn, lek, förskola, trygghet, samspel, gemenskap.

Lek tillsammans med andra barn kan vara barns sätt att lära sig det sociala samspelet för att utvecklas emotionellt och intellektuellt. Många barn tillbringar långa dagar i förskolan och därmed är förskolepersonalen betydelsefull för deras utveckling i bl.a. lek. En stor utmaning för dem är att hjälpa barn som inte förstår och behärskar andra barns leksignaler. Undersökningens syfte har varit att studera vilket synsätt personal i förskolan har på barns lek samt vilka arbetssätt och metoder de använder för att hjälpa barn som saknar förmåga att leka tillsammans med andra barn. Undersökningen genomfördes med ostrukturerade intervjuer med åtta intervjupersoner.

Syftet med följande arbete är att belysa lekens betydelse i träningsskolan samt hur personalens syn på lek som kommunikation påverkar när det gäller barn i svårigheter. Arbetet inleds med en teoretisk översikt om lekens vara eller inte vara samt lekteorier. Min ambition är att lägga ett specialpedagogiskt perspektiv på leken i träningsskolan. Genom intervjuer av personal och genom observation av dramalek hos eleverna ville jag belysa betydelsen av lek för barn med autism. Sammanfattningsvis verkar leken vara central och viktig för personal på träningsskolan. Lekens potentiala kraft att vara en källa att häva ur samt berikas även barn med autism och blir då särskild viktig genom lekstruktur och personalens samsyn på lek..

Vårt examensarbete handlar om barns tankar och åsikter kring leksaker och saker att leka med på en förskola ur ett barns perspektiv. Syftet med arbetet var att få en förståelse och lyssna på barns uppfattningar om materialet på förskolan. Vi utgick från frågorna: Vad tänker femåringar kring saker att leka med och leksakers funktion på förskolan? Går det att utläsa av barnens tankar att det finns könsrelaterade åsikter kring leksakerna och saker att leka med på förskolan? Metoden som användes för att få fram ett resultat var barnintervjuer utifrån barnens egna fotograferade bilder. De som deltog var sju femåringar från två olika avdelningar på samma förskola.

Syftet med denna studie var att undersöka om barn är så djupt rotade i traditionella genusmönster som samhället och tidigare forskning vill påstå. Har barn en stereotyp uppfattning om leksaker? Kan intryck från syskon påverka barns uppfattning? För att undersöka bland annat detta, genomförde jag en kvalitativ intervjustudie med tolv barn i år F-2, sex flickor och sex pojkar. Studiens fokus var att undersöka barns uppfattningar om traditionella leksaker och leksaker som vi vuxna anser som överskridande utifrån den traditionella könskodningen. Intervjuerna utgick från bilder, två genustraditionella, en genusneutral samt två manipulerade bilder.

Tack vare barnens livliga fantasi kan enkla utformningar i utomhusmiljö få dem att leka. Leken är en viktig del i barnens liv, det är vi nog alla överens om. Menfrågan är var barnen får plats att leka i dagens allt tätare städer?Det här arbetet syftar till att undersöka om gågatan i Uppsala utgör en lekmiljö för stadens barn samt hur den, utifrån denna aspekt, kan förbättras. För attundersöka detta genomförde jag en analys av tidigare forskning om barns lek.Analysen resulterade i ett antal attribut som lockar barn till lek:Föränderlighet ? Barn fascineras av fysiska förändringar som väder ochnaturprocesser bidrar med.Liten skala ? Genom detaljer och rumslighet kan man skapa känslan aven mindre skala vilket bidrar till att barnen får lättare att identifiera sigmed omgivningen.